Impulsinlägg

Detta är ett impulsinlägg,vet att en del av det jag skriver kommer göra så att jag verkar vara någon stor attentionwhore eller nåt sånt,men just nu mår jag faktiskt väldigt dåligt.
Ligger helt ärligt i sängen och gråter klockan 5 på morgonen.
Ja,jag har ångest&jag är stressad,är väl nåt som alla "ungdomar" egentligen har/är,men tror ändå inte att deras ångest kommer från samma faktorer som mina gör.
Det kommer inifrån och utifrån,konflikter inom "--------" som typ är det enda jag tänker på just nu,relationer som inte är som de ska,folk man bör träffa och prata med men som man inte träffar alls,antingen för att denne inte hör av sig eller för att man själv inte hör av sig och helt enkelt glömmer bort det för att man tänker på annat. Sedan får man skuldkänslor över det,för att sedan glömma bort det igen.
Folk man bör prata med om ganska allvarliga saker men som man inte vågar ta upp med denne för att man redan vet vad det kommer att sluta med -bråk.
Och då menar jag riktigt viktiga saker som kommer att påverka en resten av livet.
Folk man knappt kan prata med för att man hamnar i jobbiga diskussioner och bråk som ingen egentligen vinner på.
Situationer som man bör hjälpa en med,men som man inte kan eller klarar av,just för att man är som man är.
Jag litar helt ärligt inte på någon alls,finns dem jag litar mera på än andra,men jag litar inte helt på någon,det går bara inte!
Sen nej,de flesta är inte nöjda med sitt utseende,det är jag själv inte,jag vill se smalare ut,jag vill ha den där platta magen,jag vill ha den där smala midjan,jag vill ha den bh-storleken,jag vill kunna ta en bild på mig själv och faktiskt tycka om den,istället för att tycka att den duger i ca 5 minuter innan jag undrar varför jah la ut den.
Jag vill verkligen ha den där underbara rösten som folk kan lyssna på utan att folk undra vilken unge det är som missar tonerna. Ja,en hel del låter väldigt egoistiskt och själviskt,men jag kan inte hjälpa det!
Just nu vill jag inte ens tillbaka till skolan,för såfort som lektionerna börjar och uppgifterna kommer så kommer stressen bli värre,då jag Måste prestera det bästa och Måste få så bra betyg som möjligt,jag vet att det är nationella proven som är viktigast,men betygen man får innan brukar ha en roll där med.

Denna text var nog väldigt förvirrande (för dom som läste),vissa kommer tycka att jag är en liten självisk attentionwhore,de kanske tycker att det jag skriver inte ska skrivas ut på bloggen,men det är min blogg,jag väljer vad jag skriver,och det är så jag vill ha ut det. Skriva ner det i en dagbok kommer inte hjälpa,tro mig, skrev en hel del under en period,såfort jag läser den så får jag bara ångest och undrar vad i helsike jag tänkte när jag skrev detta!
Men detta tar ju slut,nån gång så dör vi ju alla,eller om man flyttar till andra sidan jorden för att ta bort all kontakt med dem man levt med. Det sista kommer inte att hjälpa,då flera "problem" kvarstår.

Detta inlägg är somsagt inte till för att få någon respons,ville bara skriva detta för att "få släppa ut det inuti huvudet". Så nej,ingen respons,och vill ärligt talat inte Prata om det,för jag hatar att prata om sådant.
Kommer aldrig komma fram till nåt om jag fortsätter att skriva,så jag ska bara sluta skriva istället
Hej.